KatZ

nu jag ska lägga mig och läsa min fantastiska bok: hapro talar!
jag började läsa den inatt och har läst ungefär 150 sidor. den är helt underbar!

jag älskar harpos sätt att skildra sin barndom som boken handlar mest om nu där jag ligger. jag tycker det är så fint att han istället för att klaga över hur fattig hans familj var och om hur tufft det var att växa om som judisk pojke i new yorks upper east side i början av 1900-talet, så fokuserar han på de sakerna som gjorde honom glad som barn. han berättar om hur fruktansvärt glad han blev varje gång han fick en använd tennisboll efter att ha agerat bollkalle och hur mycket han tyckte om att sitta hos sin morfar trots att han knappt förstod vad han pratade om. det är fint att höra hur han uppskattade de små och enkla sakerna som livet hade att erbjuda en fattig liten pojke som hoppade av skolan redan som 8-åring. barn var nog lite mer tacksamma förr. nu är barn så djävulskt bortskämda.

nu börjar det handla om hur bröderna marx växte fram i showbuisness. det är väldigt spännande att läsa om hur ansiktsuttryck och kostymer som konstans används i filmerna kom till. det är väldigt inspirerande att läsa om hur dom och deras mamma kämpade för att göra marx ett kännt namn.