KatZ

jag trodde jag var utråkad tills jag kände att jag var på väg att börja gråta. jag är bara lite deprimerad. hur kommer det sig att jag började känna så nu? jag tror att ensamheten tog tillbaks sitt fasta grepp. jag har klarat mig ifrån ensamhetkänslorna de senaste veckorna men nu är de tillbaks. kanske för att jag har tid att tänka på hur jag saknar allt som alla andra verkar ha? kanske för att jag gång på gång inser att det jag längtar efter mest av allt aldrig kommer hända. jag lyssnar på lite lou reed, han räddar mig ifrån att sätta mig ute i regnet och hoppas på lunginflammation. sånt här händer när jag inte är sysslosatt, då spenderar jag all tid på att kravla ner längst ner i mitt svarta hål. jag saknar teatern, där fick jag leva en stund. nu känner jag mig död igen, tom.