10 år
ikväll är det exakt 10 år sen den hemska branden i göteborg som kostade 63 tonåringar livet. jag var 10 år då och kommer ihåg det som igår. jag gick upp tidigt på morgonen eftersom jag skulle till skolan, vi hade inte lov samtidigt som dom i göteborg. jag fick höra av mamma vad som hade hänt och satte mig framför tv:n för att se nyhterna innan jag begav mig till skolan. det hade bara gått några timmar sen branden så det var fortfarande en massa folk på brandplatsen, det var verkligen jätte hemskt att se bilder på ungdomar som låg på marken med en massa skador och hur dom berättade om paniken om bröt ut när folk försökte undkomma eld och rök.
när jag kom till skolan så hade man rullat in en tv i klassrummet så att vi skulle kunna kolla på nyheterna. eftesom de flesta av oss hade sett och hört om branden så tyckte man att det var viktigt att lärarna pratade med oss elever om vad som hänt eftersom att vi var så små och man visste inte riktigt hur alla reagera. vi visste ju att en massa barn, vissa bara några år äldre än oss hade dött och alla reagerar olika på sånt. under samtalet började några i klassen gråta, för det var ju faktiskt något fruktansvärt som hänt och även om vi inte hade något med branden att göra så är det klart att man blir berörd. man känner de anhörigas smärta.
vi hade först 1 tyst minut i klassrummet sen samlades alla elever på skolan i gympasalen och hade en tyst minut tillsammans och rektorn höll tal. jag tror att vi även dagen därpå hade tyst minut, liksom resten av sverige. vi tog det lungt dagarna innan lovet, inga lärare tjatade om man satt och pratade utan lät det va. när jag tänker tillbaks så tycker jag att det var ganska fint hur skolan tog hand om oss vid något sånthär, iallafall gjorde man ett bra jobb i min klass. jag vet ju inte hur de hade det i de andra klasserna.
ikväll är det alltså 10 år sen och man avtäcker ett minnesmärke för att hedra de som miste livet den 29 oktober 1998. jag misstänker att det kommer att vara tysta minuter och samlingar runt om i sverige. jag tycker att vi alla kan tända ljus idag. det ska iallafall jag göra.
när jag kom till skolan så hade man rullat in en tv i klassrummet så att vi skulle kunna kolla på nyheterna. eftesom de flesta av oss hade sett och hört om branden så tyckte man att det var viktigt att lärarna pratade med oss elever om vad som hänt eftersom att vi var så små och man visste inte riktigt hur alla reagera. vi visste ju att en massa barn, vissa bara några år äldre än oss hade dött och alla reagerar olika på sånt. under samtalet började några i klassen gråta, för det var ju faktiskt något fruktansvärt som hänt och även om vi inte hade något med branden att göra så är det klart att man blir berörd. man känner de anhörigas smärta.
vi hade först 1 tyst minut i klassrummet sen samlades alla elever på skolan i gympasalen och hade en tyst minut tillsammans och rektorn höll tal. jag tror att vi även dagen därpå hade tyst minut, liksom resten av sverige. vi tog det lungt dagarna innan lovet, inga lärare tjatade om man satt och pratade utan lät det va. när jag tänker tillbaks så tycker jag att det var ganska fint hur skolan tog hand om oss vid något sånthär, iallafall gjorde man ett bra jobb i min klass. jag vet ju inte hur de hade det i de andra klasserna.
ikväll är det alltså 10 år sen och man avtäcker ett minnesmärke för att hedra de som miste livet den 29 oktober 1998. jag misstänker att det kommer att vara tysta minuter och samlingar runt om i sverige. jag tycker att vi alla kan tända ljus idag. det ska iallafall jag göra.
Kommentarer
Trackback
